i am.

jag är ingenting annat än trött på detta nu.
jag driver mig själv till vansinne och jag orkar inte mer.

två timmars skrivande har gjort mig trött i hjärnan och i fingrarna
och jag vill bara slänga datorn i väggen.
slänga allt annat här i väggen för den delen.
myself included.

två timmars tänkande har gjort mig illamående och förbannad,
dyster och gråtfärdig, men samtidigt glad och energisk.

jag känner mig som en måltavla och blir träffad mitt i prick hela tiden.
det gör ont och det blöder.
jag vill inte mer.

jag blir galen.

AHH!

Ja blir så jävla trött på er. Hela jävla bunten!
Väx upp för helvete...

you say you know just who i am, but you can't imagine.

Tusen tankar far runt i huvudet på mig just nu, jag har ont i huvet och känner bara för att gräva ner mig någonstans,
men det ska jag inte göra, jag ska resa mig upp som jag alltid har gjort till slut, jag ska kämpa för att detta ska försvinna, jag ska stå upp med huvudet högt som jag har gjort så länge nu.

Funderar på att ta mig ett bad med musik i bakgrunden och rensa tankarna.
Det kanske hjälper?

Det jag inte kan förstå, det är att jag på bara ett år har gjort så mycket framsteg med mig själv än vad jag någonsin vågat hoppas på. 
Jag kanske inte är lika stark ännu som jag vill vara, men jag vet att en vacker dag, står jag där, precis så stark som jag vill vara, så stark som jag strävar efter.
Det får dock ta den tid det behöver. Jag orkar inte stressa igen, sist ja gjorde de gick de inte bra alls. Jag la mig ner istället.
Hur som haver, jag vet att det kommer en dag då jag vågar göra allt det jag strävar efter.
Jag vet att det kommer en dag då jag kommer våga säga till alla va ja tycker och tänker, utan att fega ur. Jag vet att det kommer en dag då jag inte är alldeles för blyg för att prata med nytt folk, ja vet att det kommer en dag när jag kan se mig själv i spegeln och faktiskt tycka om det jag ser, även om jag faktiskt kan se mig i spegeln nu och tycka om det mesta, men de är som sagt en bit kvar.
Den dagen kommer, och när den kommer, så ska ni få se, ni som inte trott på mig, ni som backat för att stötta mig i dom svåraste tiderna och bara utnyttjat mig för att jag velat hjälpa till.
NI SKA FÅ SE, jag kommer vara så mycket större och starkare än er.


Jag vet inte varför jag skrev allt det, och ärligt talat så orkar ja inte bry mig heller.

Ska nog ta mig ett bad nu, eller en dusch iallafall. Rensa tankarna i vilket fall som helst :)
Känns lite bättre nu faktiskt, när ja fått skriva av mig lite.
Så vem vet, min huvudvärk kanske försvinner efter en dusch eller bad eller hur det nu blir.
Dessutom är jag övertrött också, så kan vara därför ja fick ett sånt ryck.
Varför sitter jag och försöker förklara varför jag skrev allt det där?
SKITSAMMA!
Nu går jag

hejhej!