Det är massa kallt ute, märkte jag när jag cyklade hem från Alexandra. Brr!
Nu sitter jag dock inne i värmen och tänker blogga lite.
Om vad? Det märker vi nog, heheh.

Jag är lite ledsen p.g.a att det inte kommer ut något nytt avsnitt av Criminal Minds förrän den 18 mars, och det är en väldans lång väntan tycker jag. Den serien är så fruktansvärt bra, kan verkligen se alla avsnitt om och om igen. Skumt va? Haha.

Jag tänkte på en sak.
Mår man dåligt, och man vill göra något åt det, varför gör man inget åt det?
Jo, det har jag ett svar på, man är för feg. Man vågar inte, orkar inte.
Men man har ju ändå den där viljan, något som driver en till att tänka om. Någonting som finns där som får en att fortsätta mot det bättre. För det gör man, man fortsätter inte för att man ska gå mot det sämre, eller hur?
Det gör iallafall inte jag, då jag har mått dåligt ett tag, börjar jag se de ljusare tiderna, även om vissa dagar känns jävligt mörka ibland.
Det som har fått mig att fortsätta mest är faktiskt mina vänner, som har funnits där för mig även när jag har varit jävligt jobbig. Men jag har iallafall tagit till mig det ni har sagt till mig och försökt tänka på andra sätt, och det tycker jag att jag har lyckats någorlunda bra med.
För jag menar, jag går till mina kompisar när jag behöver hjälp med något, när jag behöver prata, och de ger mig råd. Jag tar till mig deras råd, och försöker göra det bästa av det hela. Det är så jag tycker man ska göra.
Samma sak för alla faktiskt, går man till sina vänner och vill ha råd för något, eller frågar om deras åsikter så ska man faktiskt ta åt sig av det också, och inte ignorera det bara för att alla inte säger det man vill höra. Livet funkar inte så, faktiskt. Man kan inte gå och be om andras åsikter för att sen inte ta åt sig det.

Det kan ju tolkas hur man vill, men det är vad jag tycker.  That's it.

Nu tänker jag vara lite onyttig och farlig och gå ut och röka.
Sådär.
Ett tips, börja aldrig röka. Det är bara dyrt och det förstör jättemycket i livet heheh.

Jag saknar verkligen min bror. Allvarligt talat så trodde jag att jag skulle bli van, van vid att inte ha honom i närheten längre. För så har det ju varit förut.
Men den sommaren var så jäkla bra, hade så bra kontakt och vi kunde verkligen prata. =/
Hoppas han kommer tillbaka snart.


Nu ska jag inte skriva mer.  See ya!