miles away.

Sitter hos mormor och morfar.
Kunde väl ha varit trevligare tycker jag.
Det enda folk ska göra är fan att klaga på mig.
Ät inte så mycket, så kan du inte gå klädd, blablabla
Men tänk om jag VILL äta så mycket? Och jag klär mig i det jag trivs i.
Borde inte ta åt mig för jag är den jag är men det är så jävla jobbigt att det alltid ska bli så här.
Och att säga förlåt efteråt spelar ju ingen roll, det är ju samma visa varje gång.
Jag vet att dom inte menar något illa egentligen men vafan vi lever på 2000 talet, inte på 30 talet.
Gör inte så mycket mat, och efterätt om man inte får äta?
Alla andra får ju äta hur mycket dom vill, men jag får ta LITE bara för att jag råkade bli mätt på middagen.
Nu låter jag säkerligen löjlig men jag stör mig på det. Det är alltid jag som får lida för det.


Nu vill jag bara hem och begrava mig under mitt täcke.
Orkar inte vara kvar här.
Tur att det finns musik iallafall.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback