Ja här ligger man i sängen mitt i natten (okej, så sent är det inte) och ska blogga.
Jag känner mig lite hungrig dock, men ska jag verkligen gå och äta något halv ett på natten? Nja.

Idag har jag städat mitt rum, det var mucho skönt när det var färdigt! Även om det är tråkigt och jobbigt att städa, så tänker man då aldrig på vilken skön känsla man får när det är fint, när man slipper vandra igenom ett hav av kläder, när man slipper se allt damm! Det gillar vi.

Annars då, what's on my mind tonight?
Två grejer actually.
Kan börja med socialen, eller försörjningsstödet, whatever, kalla det vad ni vill.
Idioter kanske? Det är ett väldigt bra ord för dem som har hand om reglerna för huruvida man ska få försörjningsstöd. Jag förstår inte vad de tänker med, att man ska leva hur snålt som helst i ett halvår bara för att deras norm är på en viss gräns?
Nejnej, där har de fel kan jag säga med en gång. Felet dom gör, det är att dom tittar tillbaka på flera månader och kollar hur mycket pengar man har haft och därigenom går beslutet om man får pengar eller ej. Är inte det fel?
Jag menar, som Bekke sa innan, man ansöker ju inte om pengar innan man behöver dom. Alltså, man tänker ju inte när man får mycket pengar i lön en månad "Nej, nu jävlar måste jag leva snålt, för om några månader behöver jag söka försörjningsstöd".
Och hur har dom tänkt att man ska leva på en lön från oktober till april? Det funkar inte så. Inte EN enda människa klarar det, så varför ens sätta upp en sån regel? Det socialen borde tänka på det är att man ansöker om bidrag när man behöver pengarna, inte när man inte behöver dem. Så i själva verket är det rätt onödigt att faktiskt kolla upp hur mycket man har tjänat för dom kan inte förvänta sig att det går att leva så länge på en lön. Det gör nog inte ens de själva. Blä på dom!


En annan grej. Varför är vissa bara ute efter att få det perfekta? Att få ALLT de önskar?
Det är inte många som nöjer sig med vad de får, utan nej, det ska vara jävla massa krav hit och andra krav dit på andra personer som inte kan uppfylla dessa krav. Vad händer då? Precis, de får skit för det. För att inte dom är perfekta. För att inte dom uppfyller kraven.
Hur roligt tror ni att det är? Nu säger jag inte att det är jag som får stå ut med det, men man märker ju överallt att det finns folk som är så himla krävande, som måste få allt att gå på sitt sätt, gör det inte det så är allt fel och man ger upp.
Varför ens sträva efter något sådant? Man kan inte ta folk för givet, att de ska förstå vad man vill, att de verkligen ska göra allt man vill.
Visst, okej, jag erkänner, jag hade ju också velat ha vissa saker perfekt, men det vill alla mer eller mindre.
Det jag menar dock är att man behöver ju inte ha ALLTING perfekt, för hur roligt hade det varit?
Om man hade fått allt perfekt, allt man önskar, då hade det ju inte varit några utmaningar i livet.
Jag skulle inte vilja ha allt i mitt liv perfekt, för fatta tråkigt liv man måste ha då. Om allt man tänker ska bli perfekt blir perfekt, hur roligt är det sen då?
Att inte ha saker att störa sig på, sitta och skratta åt grejer som egentligen är meningslösa? Det går ju inte när allt är perfekt.
Och att få allt man önskar sig, hur roligt är det, då har man ju ingenting att önska sig längre.
Sen att man tar för givet att alla ska fatta hur man tänker funkar inte heller. Okej?
Never take anyone or anything for granted.

Nu tänker jag inte skriva mer för nu fick jag ur mig det jag behövde. maha.


Btw, jag tänkte bi av med det mörka och bli blond igen. What do you think? :)