Droger.

Jag förstår inte hur man kan tycka det är okej att röka hasch och marijuana?
Verkligen, kan ni förklara det för mig?
Kom inte med det där satans snacket om att det inte är farligt och skit.
Hade det inte varit farligt så hade det inte varit olagligt.
Det kanske inte är DÖDLIGT direkt, men det förstör hjärnan.

Det värsta av allt är vad som händer med personen i fråga som håller på med droger.
Det påverkar inte bara honom/henne, utan det påverkar familjen också.
Ni tror att det är ju ingen fara, man känner sig lite berusad och det är skönt att röka på.
Visst, det har jag också förstått.
Är man inte beroende av det, så klart som fan att ni tycker det är okej?

Det som är sorgligt dock, är att man hamnar i så himla mycket problem,
man lånar pengar av folk, stora summor, som man aldrig kan betala tillbaka.
Det resulterar i att antingen får man folk ute efter sig, eller så får man ta till andra åtgärder,
som att till exempel sno från sin familj, sina vänner, sin partner, sin partners familj,
sitt arbete.
Tycker ni att DET är okej?

Tycker ni att det är okej att familjen glider ifrån varandra varje dag som går, bara för att en person "bara" röker på lite?
Bara för att en person var dum nog att prova på drogerna första gången, och sen var fast?
Bara för att personen vill glömma bort allting, att han/hon röker på för att det känns lättare?

Familjen försöker hålla ihop, familjen försöker kämpa för att hjälpa personen.. Till slut går det inte!
Det kommer till en viss gräns förstår ni, där man inte orkar mer.
Man orkar inte kämpa förgäves, för den personen visar ingen tacksamhet och visar ingenting på att han/hon ska kämpa lite själv, utan faller tillbaka till ruta ett igen och gömmer sig för allt och alla.
Att man inte kan ha kontakt med just DEN personen, utan att man måste prata med den som har kontakt med honom.
Även om det är bra att man vet att personen lever, så är det förjävligt, för man vill prata med sin familj, höra hans/hennes röst, få prata precis som om det var som det brukade.

Vet ni hur det känns?
Att ha en bror som jämt och ständigt faller tillbaka till gamla rutiner, oavsett hjälp han har fått?
Som har stulit grejer från sin egen familj, som har ljugit så otroligt mycket och som har stuckit och inte hört av sig på flera år?
Vet ni hur det känns, att få höra folk snacka skit om honom, att få samtal hem, eller att folk kommer hem till oss, som han är skyldig pengar?
Att få höra jämt och ständigt, "Ja, din bror är illa ute."
Tror ni inte att jag redan vet detta?
Vet ni hur det känns att känna ett enormt hat mot sin bror på grund av att han gjort som han har gjort, men samtidigt älska och sakna honom så extremt mycket att det känns som om man ska sprängas i tusen bitar varje gång man tar ett andetag?
Att vakna varje morgon, och den första tanken som kommer upp är "jag saknar dig, kom tillbaka, jag kan hjälpa dig", och sen inser man att, jag kan inte hjälpa honom förrän han inser att han behöver hjälp, och då mår man lika dåligt igen.

Vet ni hur det känns? Säg till mig isåfall.
Det är så jävla lätt för folk som inte vet hur det är, att säga att det inte är farligt med hasch/marijuana, för det är inte dödligt. Det är så lätt! Men ni skulle bara veta, bara för att det inte dödar en direkt, betyder inte det att det är bra att röka på. Det betyder inte att ni är häftiga för att ni gör något sånt, det betyder inte att ni blir mer populära.
In fact, jag tycker ni borde tänka om.
Hasch&Marijuana är olagligt, precis som heroin, kokain, amfetamin och alla dom där! Det är inte dödligt lika snabbt, MEN det är OLAGLIGT och det förstör precis lika mycket, om personen blir beroende av det.
Så kom inte och snacka skit.

Nä, gud jag vet inte vad det for i mig, jag var bara tvungen att skriva av mig lite tror jag.

Jag saknar dig, storebror. <3


Promise me you think of us as a time so wonderful.
Promise me you think of us still bright still colorful.
Promise me to look back at us as a time in your life you enjoyed.

Även om jag inte vart med om samma sak så har jag i alla fall sympati känslor och kan sätta mig in i er situation. Som du säger så har du en stark vilja till och hjälpa honom men det går inte förrens han själv inser att han behöver hjälp och vill ta emot den. Fram tills dess finns det i princip inte ett skit att göra mer än att hoppas och be en bön för att han någongång inser så jävla mycket han offrat för något värdelöst som kallas droger.



Vill du prata så finns jag. :)

Hej hej. Läste din blogg och förstår precis hur du menar. Har en storebror jag med som har problem med hasch. Och det är inget bara med att röka hasch, det är lika illa, vilken drog det än är!