Jag blir galen.
Galen på min kära mor som inte verkar förstå att jag inte kan klara mig på så lite pengar som jag faktiskt har?
För det första, så bodde jag kvar hemma för att jag skulle slippa ta ett lån, eller hur?
Men det känns nästan som om jag måste ta det jävla lånet för att kunna överleva iallafall?
Jag får alltså 2600 kr i månaden, varav 1500 kr ska hon ha, vilket lämnar 1100 kr kvar till mig. Hmm, och hur ska detta gå ihop, jag har mobilräkning, gymmet (visst, det var kanske drastiskt att ta det kortet men ändå), sen ska jag klara mig hela månaden. Räknade ut att jag kommer ha 400 kr att leva på varje månad och det ska jag väl fan inte ha?
För det första så är CSN pengarna MINA, det är MITT studiemedel för att JAG pluggar, inte mamma.
Sen blir hon sur på mig för att jag behöver låna pengar av henne?
INTE KONSTIGT MAMMA, jag har INGA pengar för mig själv. INGA!!!! HUr tänker du egentligen?
Jag behöver dom pengarna själv och det finns ju inte en chans att du fattar det.. Skiter jag i att betala, slänger du ut mig då? Eller vad gör du?
Det är MINA pengar, som jag ska klara mig på. Eller hur? Bli fasen inte sur på mig när jag behöver låna pengar då, för det finns inte en chans i helvetet att jag klarar mig på det jag har nu.