Jag skulle vilja vara liten igen.
Liten, där dom enda bekymmer man hade var vilka leksaker man inte fick, men ville ha.
Allt man behövde bry sig om var att ha kul, och kul hade man.
Man blev arg för minsta lilla, men ändå var man så lyckligt omedveten om vad som väntar en i framtiden.
Vi lekte med våra kompisar, vi hade roligt och det var det liksom.

Det finns så jäkla mycket jag vill skriva ner. Men ingenting kommer ut, skrivkramp typ, fastän jag inte skrivit på evigheter.
Kanske har jag tappat lusten helt enkelt.

Hatar att vara så sjukt osäker men tydligen så hjälper det för man får reda på sanningen mycket enklare då.

Hejdå.